Det är fredag men jag kan ändå inte låta bli att jobba lite under tiden som T fixar middagen. Studieprogrammet är inne på sista korromgången och på söndag ska allting skickas till tryckeriet. Tidigt på måndag morgon börjar programmet tryckas, 32 fullspäckade sidor som jag känner mig stolt över.
Det är roligt med trycksaker och jag gillar verkligen hela den kreativa processen. Det är ett nöje att jobba en fredagskväll med en produkt som känns både snygg och innehållsrik. Det finns sämre arbeten. Eller för att citera mig själv:
"Att veta att vi bidrar till människors utveckling, bildning, hälsa och välbefinnande. Kan man önska sig mer av ett arbete?"
5 kommentarer:
Låter som en härlig känsla inför sitt arbete, och varför skulle det vara så tokigt att förena nytta med nöje när Du ändå fick maten fixad.
Den var säkert jättegod också! :)
Vad glad jag blir när jag läser det här! Du utstrålar en sådan harmoni.
Pia och P - ibland blir jag trött på mitt arbete eller snarare på vissa delar av det. Men så är det ju med allting, det kan inte alltid vara rosenrött. Ett arbete man känner sig tillfreds med är dock viktigt - vi tillbringar ju rätt så många timmar på våra arbetsplatser.
Och ja, maten var god! :)
Visst är det så, vi har bra jobb. Kreativa och fria, stora möjligheter. Men i mina mörka stunder tvivlar jag faktiskt på vår bransch. Jag bottnar inte helt... Men som sagt, klagar på jobbet gör jag inte!
När jag tvivlar tänker jag på all den positiva respons som våra deltagare ger oss, och på alla cirkelledare som år efter år fortsätter att engagera sig. Dock behöver vår bransch omdefiniera sig lite och anpassa sig efter dagens behov av folkbildning. För behoven - de finns.
Skicka en kommentar