Några fler våder av Josef Frank vore inte så dumt.

Vita rum och vita möbler är så snyggt – hos andra. Jag har försökt men inser att jag aldrig kommer att bli en vit, sofistikerad person. Jag faller alltid handlöst för färg. Glas, porslin, väggar – färg ska det vara. Hemma har vi vita väggar i vardagsrum och kök.
Dotterns rum hade också vita väggar en gång men hon hann inte mer än flytta ut förrän vi gjorde om. Nu kan jag gå in dit och bara njuta av Josef Frank tapeten vi satte upp som fondvägg (Paradis på bilden ovan). De övriga väggarna är ljust limegröna.
Nackdelen med att vara ledig och hemma är att jag går runt i lägenheten och tittar på de vita väggarna som är kvar. Jag tittar på dem och funderar; vardagsrummet får fortsätta att vara som det är, för lugnets skull, men köket däremot ... Visst skulle det bli fint med några Josef Frankvåder där också? Glada blommor som passar de vita köksluckorna.