söndag 27 december 2009

Olycka = kreativitet?

Okej, jag är fånig, men jag tycker det är tråkigt att Susan Sarandon och Tim Robbins skiljer sig.
Vidare undrar jag om det inte är lite typiskt att Robbie Williams som äntligen är kär och lycklig får dåliga recensioner för sin senaste skiva. Är lycka en dålig förutsättning för kreativitet? I så fall borde Susan och Tim åstadkomma stordåd snart, såvida inte deras skilsmässa gör dem alltför lyckliga...

8 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Annika - nu tror jag bestämt du har för lite att tänka på...! ;-) Skojar bara! Tycker det är härligt med BÅDE stora och små funderingar. Den här har jag faktiskt ingen kommentar till. Jag visste inte om vare sig skilsmässan eller de dåliga recensionerna... Kram!

Annika sa...

Fast frågan är rätt så intressant faktiskt! Tänkte på det efter att ha sett filmen Bright Star... Känner du till någon kreativ person som lyckats skapa trots att den varit lycklig och harmonisk? Fundera på den du! :)

Pia sa...

Måste nog hålla med Dig där lite Annika, för jag har funderat mycket på lycka och kreativitet eftersom jag både målar, tecknar, handarbetar, syr och skriver.

De tillfällen i livet då jag varit som mest kreativ (åtminstone de 15 senaste åren)har alltid sammanfallit med att jag haft det jobbigt i livet. Kreativiteten ger utlopp för all den sorg och frustration som ryms i hjärtat.
Se bara på alla berömdheter som oftast har haft sina mest kreativa perioder i livskriser.

Annika sa...

Ja Pia, det är ingen slump att terapeuter uppmanar sina klienter att skriva, teckna, sjunga eller spela av sig. Gäller inte alla förstås men många.

Jenny sa...

Jag håller med dig till 100 procent. Sorg och vemod skapar kreativitet och är också en räddning i mörka stunder. Så visst har terapeuterna rätt.

Trist med Susan Sarandon och Tim Robbins. De har alltid varit ett idealpar i mina ögon.

Annika sa...

Så kände jag också Jenny, ett till synes sunt par med sunda värderingar, inget Hollywoodfejk.

Anonym sa...

Nu kommer jag med min kommentar, sent om sider, men jag visste ju inte om din blogg när du skrev det här.

Jag själv, i mitt fotograferande, arbetar bäst hungrig så att säga. Jag är ju aldrig olycklig, jag mår bra som människa, men jag arbetar bäst när jag är onöjd kreativt när jag inte riktigt vet vad jag gör...
Om jag springer omkring och kvittrar och är jätteglad för något då blir oftast fotografierna, inte dåliga, men rätt tråkiga och bara vackra men stumma.
Lite osäkerhet är nyttigt, då söker jag bäst.

Man kan nog hitta exempel på både och, allt är ju aldrig samma färg och form.
En vän, som är författare själv, och jag pratade just om det här idag skulle man kunna säga, vi pratade om David Foster Wallace, han mådde ju pyton, men skrev böcker som gav ljus och lättnad.

Annika sa...

Roligt att läsa din kommentar Carina och jag tror att du beskriver det bra när du säger att kreativitet kräver hunger.