onsdag 2 december 2009

Se glaset som halvfullt istället för halvtomt.

En medarbetare kommer in till mig direkt på morgonen. Jag har knappt hunnit hänga av mig och är fortfarande andfådd efter att ha tagit trapporna hela vägen upp till femte våningen. Jag kastas rakt in i en lång tankekedja och måste snabbt fokusera på vad medarbetaren säger; jobb, privata bekymmer, allt vävs ihop. Man kräver min fulla uppmärksamhet och att jag ska fixa allt. Efteråt mår medarbetaren bättre. Själv känner jag mig lite matt. Senare kommer en annan medarbetare med andra bekymmer och jag lyssnar och peppar och löser problem.

Så fortsätter dagen i samma anda och avslutas i en grande finale av allmänt destruktivt och onödigt gnäll, gnäll för sakens skull, gnäll för att man väljer att se glaset som halvtomt istället för halvfullt. Positivt tänkande – vad är det?

När jag kommer hem undrar jag vad jag egentligen presterat denna dag. Högarna har i varje fall inte blivit mindre.

7 kommentarer:

Evas blogg sa...

Oj, vilket slit! Men jag är övertygas om att du gjort massor idag. Att lyssna och bekräfta andra är ett enastående arbete! Om än så jobbigt.

Evas värld sa...

Säger som Eva, du har säkert lyssnat insiktsfullt. Men jag tycker också att det halvfulla glaset är något att tänka på för mig och många!

Maria Björkman sa...

Kära nån, så välbekant! Men du uträttar något bara genom att vara, såna dagar. Det måste du (och jag!) komma ihåg, och det ingår också i det konstiga jobb vi har. Att ibland bara vara där. Det där andra vi också måste göra - det får bli hemma på kammaren på kvällen eller helgen. Det lär vara det vi har betalt för... ;-) Fast jag håller med dig - ibland undrar man.

Annika sa...

Tack Evor för stöd och uppmuntran, det gör gott!
Vet du Maria att du faktiskt lärt mig att det är ok att sitta hemma på kammaren för att få jobba ifred och koncentrerat. Jag har tidigare tyckt att allt jag gör ska ske på kontoret vilket lett till onödig frustration. Det är ju mycket smartare att tänka att när jag är på jobbet så är det för att vara just tillgänglig.

Maria Björkman sa...

Det gör mig jätteglad, att jag har kunnat inspirera till det! Man ska ta för sig när man kan, och dessutom blir man en så mycket bättre människa av att göra det man mår bäst av.

*P* sa...

Underbart med en lyssnande chef. Jag är inte förvånad, du utstrålar värme och klokhet även via din blogg.

Idag kom jag tillbaka efter 8 veckors sjukskrivning. Chefen sa "hej". Det var allt.

Dina högar fanns kvar, men bredvid dem låg nog stenar som lättat från dina medarbetares hjärtan.

Annika sa...

Men herregud P, vilket otroligt tråkigt välkomnande! Låt inte detta få dig att sjunka igen utan tänk som så istället att den chefen kan inte må bra. Det gör du däremot, har nog haft koll på dig...:) Och fint kök lagom till jul fick du också!