Jag ringde söta svärmor igår kväll för att önska henne en trevlig helg. "Jasså, jag trodde du ringde för att säga att ni kommer hit och äter middag i morgon" kontrade hon blixtsnabbt. "Vill du det?" frågade jag och det ville hon gärna. Det ville även vi så snart åker vi dit och blir bortskämda en stund.
Att ha en svärmor som man trivs med och som tycker om en tillbaka är en stor ynnest. Jag har inte alltid haft det så, en tidigare svärmor dränerade mig på all energi. Hennes närhet framkallade högsta försvarsberedskap, jag visste aldrig när hon skulle hugga till bara att ett hugg skulle komma för eller senare.
Så blir det inte ikväll. Med T:s mamma kan jag slappna av och bara vara. Jag har erbjudit mig att köra så att T kan få ta ett glas vin men nej, han tycker det är roligare att se oss två kvinnor sitta där i soffan, mumsa på något mindre nyttigt och bli lite vinfnissiga.
5 kommentarer:
Jag har aldrig haft en svärmor. Min dog innan vi hann träffas. Jag har hört så mycket om henne att jag gärna hade velat träffa henne. Hon hade inte blivit vinfnissig, men hade mycket humor.
Låter alldeles ljuvligt. Själv har jag blivit bjuden på ananaspaj av min svärdotter ikväll. Härligt med varma och goda relationer.
Och själv har jag umgåtts med min varmhjärtade underbara svärdotter (vilket konstigt ord förresten!) ikväll tillsammans med sonen och den nyfödde Milton. En kväll att minnas, hans första kväll hemma.
Det låter inte dumt, utan helt enkelt väldigt bra och skönt...Kram
Svärmor, svärdotter, svärson... Det är inga vackra ord direkt, det är väl "svär" som rent fonetiskt har en tråkig klang.
Så han ska heta Milton, Eva. Det är ett vackert och finurligt namn!
Skicka en kommentar