Vindstilla men havets vågor rullade ändå väldigt höga denna, vår sista, morgon i Nice. Det blev en lång frukost vid stranden och plötsligt nådde en av vågorna ända fram till våra bord. Några blev blöta om fötterna, andra hann få upp dem i tid.
Undrar just om mannen med metalldetektorn hittade någonting av värde till slut?Vi väntade in i det sista men till slut var det bara att bege sig till flygbussen. T ser glad ut men det är bara som han spelar. Egentligen tycker han att det är helt meningslöst att åka hem igen.
I skrivande stund sitter jag på flygplatsen och väntar på att vi ska få kliva ombord. Samtliga flighter är försenade eftersom flygledarna strejkar… Vive la France!
I skrivande stund sitter jag på flygplatsen och väntar på att vi ska få kliva ombord. Samtliga flighter är försenade eftersom flygledarna strejkar… Vive la France!
6 kommentarer:
Om jag vore som ni skulle jag stanna. Finns inte mycket att komma hem till här, bara vinter. Vänta lite, och ta med er våren hem!
Bienvenus! Jag tycker att det har varit härligt att få se Nice i dina ögon i februari. Vågorna och frukosten på kaféet får mitt hjärta att värka. Jag får hoppas på söderläge och en termos med kaffe.
Så dumt att komma hem! Nu tycker jag du ska lägga en underbar solig Nicebild som din header så man blir varm och lycklig när man ser den!
Men välkommen hem - ni verkar ha haft det alldeles underbart. Hus i Provence nästa?
Så härligt det låter..ljusa dagar, vågskalp..drömmer. Stor kram
Vi har haft härliga dagar. Men så dyrt Nice blivit.
Marie - kram tillbaka!
Eva - ett litet hus i en by någonstans...
Skicka en kommentar