Jag är tack och lov inte i Thailand och ska försöka ta mig hem, utan i Malmö. Tågbiljetten avbokades eftersom Malmö Aviation lovade dyrt och heligt att mitt plan skulle gå som planerat. Men – surprise, surprise – det gjorde den inte. Så nu sitter jag här och väntar… Kanske att jag kommer iväg om någon timme, kanske inte. Den som lever får se. Det är tur att jag under dessa kursdagar bl a lärt mig vikten av att ha lite tålamod – jag testas väldigt hårt just nu…
En annan sak jag blivit uppmärksammad på är att jag inte är rädd för att tala. Samtliga kvinnor och yngre män i gruppen tyckte i sin feedback att det var bra och att jag gärna fick ta till orda ännu oftare. Det var ju positivt. Samtliga äldre män i gruppen tyckte att jag tog för mycket plats, var för dominant och borde dämpa mig. Det var ju… inte förvånande. Kursledarna tyckte i sin tur att jag var klok som en bok och då blev jag så glad att jag fick en liten tår i ögat. Herregud, jag blir bara blödigare och blödigare med åldern!
fredag 23 april 2010
Tålamod är en konst som jag behärskar dåligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Äsch, tycka och tycka... du ÄR bäst!:-)
Att de äldre männen tyckte att du tog för mkt plats förvånar inte mig heller. Den generationen män brukar vara livrädda för kvinnor som "tar plats". Stå på dig och ta till dig vad kursledarna sa!!
Varför tyckte kvinnor och yngre män att du skulle låta mer och äldre män att du skulle låta mindre?
Låter som att de vill ha dig som budbärare in bland de äldre männen som vill göra som de själva vill och alltid har gjort.
Nedre bilden får mig att tänka på det här som också kan kräva en del tålamod. Men sitter du still med egen dator i Malmö så kan det ju vara trevligt.
Urk, för gamla stofilers rädsla för kvinnlig kraft och energi. Heja ungdomen - framtiden!
Jag hoppas och tror att det för yngre män är naturligare att se kvinnor som jämnställda.
Cecilia, tack för länken! :)
Carina, tack för peptalk!
Skicka en kommentar