tisdag 13 april 2010

Vi behöver ett litet klick ibland.

Med vissa människor klickar det genast. Så var det i morse när jag träffade den blivande kulturchefen för Stockholms stad. Vi planerar ett projekt ihop och vi hamnade direkt på samma våglängd. Lika otåliga båda två, lika entusiastiska. Jag blev genast på gott humör och det har hållit i sig hela dagen. Det är inte alltid så, och jag gottar mig därför extra mycket åt den positiva känslan.

2 kommentarer:

Monika Häägg sa...

Det är underbart när man "finner" någon på det sättet. Tyvärr är det ju inte alltid så. Ibland kan man istället känna att det under ytan råder rena rama kriget...

Annika sa...

Tyvärr Monika är just den känslan, alt. att vara totalt uttråkad, alltför vanlig.