Filmen om Gainsbourg

Serge Gainsbourg var bland det värsta mamma visste och han tillhörde inte de franska artister som vi lyssnade på hemma när jag växte upp. Mamsen älskade istället Joe Dassin och Sacha Distel. Den senare var hon nog lite förälskad i, i varje fall i hans gröna ögon… Jag har därför aldrig vetat så mycket om Gainsbourg, inte varit intresserad heller. Filmen om honom, Gainsbourg – ett legendariskt liv, är inget mästerverk direkt men den lärde mig en hel del som jag inte haft en aning om. Som att Gainsbourg hade en romans med Brigitte Bardot (det hade faktiskt Sacha Distel också!), att han skrivit en hel massa låtar för andra artister, att han var en allkonstnär som även kunde teckna, att hans reggaeversion av Marseljäsen gjorde skandal i Frankrike. Jag upptäckte även hans storhet som textförfattare. L och jag hade dock svårt att förstå varför så många kvinnor var tokiga i honom men detta med det manliga geniets dragningskraft är ett ständigt mysterium. Och kan ni tänka er att jag blev lite rörd när jag hörde Marseljäsen! Ränderna går inte ur så lätt…
Hemma lyssnar T och jag gärna på Black Trombone från vår Café de Flore skiva, en låt skriven av just Gainsbourg och rätt så avlägsen klassikern Je t'aime moi non plus.