När vi bodde i Frankrike var inte demonstrationer eller tal det viktiga den 1:a maj, nej det som gällde var att gå ut i skogen (eller snarare stora parker där tusentals andra också gick runt) och leta efter liljekonvaljer att plocka. I Frankrike ska man nämligen ge varandra liljekonvaljer när det är första maj. Den tiden på året fick jag alltid ett brev av farfar med en torkad liljekonvalj i och önskningar om välgång och lycka. Han hade i god tid gått ut i sin stora trädgård utanför Nice och plockat några kvistar.
Lite svårt att hitta liljekonvaljer på Vätö ännu men tussilagorna är desto fler. Och vitsipporna, och blåsipporna… Jag tror nog att farfar hade gillat dem lika mycket.
5 kommentarer:
Vad sött, Annika! Vilken fin och omtänksam farfar!
Parisrapportören kan berätta att mängder av liljekonvaljer var i omlopp idag, överallt såldes det pyttesmå buketter, några ynka små stjälkar 1-3 Euro. Men snart blommar konvaljerna alldeles gratis på min ö!
Liljekonvaljer till första maj är något helt speciellt. En tradition som finns i södra Finland och Estland också.
Tänk att din farfar skickade en blomma till dig så långt bort. Vilken fin farfar.
Jag brukar tänka på honom när jag i slutet av maj, precis som Eva, vadar i liljekonvaljer!
Vad roligt att traditionen även finns i Finland och Estland, det visste jag inte.
Jag köpte mig en dyr parfym en gång som doftade liljekonvalj, klassikern Diorissimo av Dior. Men den var omöjlig att använda, jag klarade inte av doften när den kom ur flaska istället för från blommorna. Blev för mycket av det goda helt enkelt. Liljekonvaljen lär för övrigt ha varit Diors älsklingsblomma.
Plötsligt kom jag att tänka på en deckare av Maria Lang som jag läste för en evighet sedan: Kung Liljekonvalj av dungen, hette den, tror det är ett citat ur en dikt och det var så poetiskt så det stannade kvar.
Min mamma älskade den anspråkslösa lilla blomman med den fantastiska doften, så för mig är det hennes blomma.
Skicka en kommentar