onsdag 30 juni 2010

Dagböckerna flyttar med


T är mycket effektiv när han packar, han är som en packningsmaskin. När jag packar så fastnar jag. Jag måste ju titta i varje fotoalbum jag packar ner, läsa gamla brev och roligast av allt - läsa mina dagböcker som jag förvarar i en gammal brudkista tillsammans med vackra hemvävda linnedukar från mamsens barndomshem i Hälsingland.
Min äldsta dagbok är också min första. Jag är 9 år gammal och vi bodde i Lyon då. Jag skriver bl a om min konståkningsträning.
16 år gammal skriver jag om killar, förstås, men jag gör det fortfarande på franska. Det tar ytterligare några år innan jag går över till svenska. Och skriver dagbok, det gör jag fortfarande, men nu handlar den i huvudsak om trädgården även om lite annat smått och gott kan smyga sig in...

10 kommentarer:

Monika Häägg sa...

Du gör precis som jag. Fastnar i det jag gör, måste läsa, titta, begrunda och vips så har tiden gått och inte blev det mycket packat!

carina@pocolococreativo sa...

Jag är som T, jag bara packar och packar, men Käre Son, han är hopplös, han läser tidningar, tittar på fotografier, provar kläder... om han ska flytta själv en dag så kommer flytten att ta 25 år. Och då menar jag bara om han tömmer sitt eget rum.

Evas värld sa...

Inte kan man låta bli att titta! Jag skriver också dagbok, men det har blivit mer sporadiskt de senaste åren. Kanske bloggandet tar över, där jag dessutom får fantastisk respons på mina tankar?

Granne med potatisodlaren sa...

Vad intressant för dig att se hur ditt språk förändras. Det skulle jag också fastna i. Hur den unga franska flickan blir en svensk dam.
Fastnar gör jag lätt i saker som bara kommer fram någon gång vart femte år.

Annika sa...

Ja, bloggandet tar i viss mån över dagboken, så är det! Och visst är det fascinerande att följa sin egen utveckling!
Carina - den dag din son ska flytta så vet jag vem som kommer att stå där i hans rum och fylla kartonger och soppåsar om vartannat!

*P* sa...

Vilken underbar skatt att ha med sig! Vacker handstil dessutom.

Johan sa...

En blogg är ju en dagbok :)

Kan du inte publicera utdrag ur dina dagböcker lite då och då?

johan

Annika sa...

Dagboken är privat, bloggen är personlig, det är väl det som är skillnaden. Publicera utdrag ur dagböckerna? Nja, jag behåller nog dem som min lilla hemlighet! :)

Annika sa...

Men den 19 januari 1972, 9 år gammal, skrev jag: "Jag har influensa. Dessutom har jag blåsor i munnen. Jag är ganska glad ändå eftersom jag får titta på tv i lugn och ro". Lugn och ro gillade jag redan då alltså!

Johan sa...

haha, du ser, det är svårare än du tror att inte publicera ;)