lördag 17 juli 2010

Jag börjar bli lite stingslig...

Jag tror att jag är en reinkarnation av Moses stav. Jag får kanske inte havet att dela sig (har inte vågat testa) men någonting händer när tunga åsk- och regnmoln närmar sig vår stugby; de delar sig och fortsätter åt två olika håll utan att släppa ifrån sig en enda droppe vatten på vår ihjältörstande trädgård! Jag måste nog mejla Per Holmgren och fråga om detta beror på något okänt väderfenomen eller om det är någon däruppe som helt enkelt vill driva mig till vansinne. T påstår i varje fall att jag börjar bli lika ättrig som bromsarna. Det stämmer nog. Nyss ställde jag mig och applåderade när en av de vattenskoterburna ynglingar som envisas med att ibland blåsa förbi vår badstrand i 40 knop flög av sin maskin. Det råder en hastighetsbegränsning på 8 knop utanför vår badstrand... Jag hoppas att landningen kändes. Mycket och hårt.

8 kommentarer:

Jenny sa...

Ha ha! Stingslig var ordet. Men visst känner jag igen det där med irritation över att regntunga moln bara drar över och förbi utan att släppa ifrån sig minsta vattendroppe. Min trädgård torkar ut!

Evas blogg sa...

Hahaha....jag gillar din metafor! Här är det ingen brist på regn precis. Tror det är dags för en ny skur ikväll. Ömsom regn ömsom sol och värme. Här växer det så det knakar.

Evas blogg sa...

Förresten, bara en undran: Har ni mycket orm ute hos er? Minns skärgårdssomrarna som ett evigt spanande efter huggorm. Jag är rädd för dem och naturligtvis var det alltid jag som såg dem (och skrek!).

Evas blogg sa...

Och precis när jag skickade förra kommentaren började det regna.

Evas värld sa...

Nu vräker regnet ner över mina törstande blommor! Bra. På min ö, Eva, finns knappt någon orm. Men jag var rädd förut när jag ofta seglade till ormrika Stora Nassa!

Kim M. Kimselius sa...

Förstår hur man kan längta efter regn. Idag har det efterlängtade regnet äntligen tvättat rent naturen och skänkt lite vätska åt de törstande växterna. Har känt samma frustration tidigare när de lovat regn, åska och oväder över Blekinge och inte en droppe har fallit här. Håller tummarna för dig! Kram Kim

Annika sa...

Det sägs att huggormarna ska vara i farten men jag har då inte sett en enda! Å andra sidan är vi helt sorkfria i år och det kanske beror på att de blivit uppätna hela bunten? Men vi stampar lite extra när vi går den korta stigen ner till vattnet, för säkerhetsskull...
Något regnvräkande har vi inte här tyvärr, dropparna som faller hinner dunsta innan de når marken.

Evas blogg sa...

Vi har desto fler sorkar!