Så fort han klev innanför dörren och såg henne förstod han att han måste vara på sin vakt. Hon log, sträckte fram handen och hälsade honom hjärtligt välkommen. Hon hade duperat honom förr med ord och översvallande kroppsspråk men idag visste han bättre – det var blicken han skulle koncentrera sig på. Den avslöjade henne alltid och just nu var den iskall. Beräknande. Detta var ingen artighetsvisit, hon var ute efter något.
Det knöt sig i magen på honom och han fick svårt att fokusera. Han kände till hennes taktik, visste precis hur hon skulle spela på hans dåliga samvete samtidigt som hennes sätt att hela tiden byta anfallsvinkel och argument skulle få honom att bli så förvirrad att han till slut inte orkade längre. Han skulle ge upp och hon skulle få sin vilja igenom.
Men nej, inte denna gång. Han skulle inte ge vika, han skulle inte finna sig. Han visste att priset skulle bli högt men alternativet, att fortsätta leva det liv han redan levt alltför länge, var inget alternativ. Det fick helt enkelt vara nog nu.
9 kommentarer:
Mera!!!
Hm. Hon hade kallat på honom, eller? Jag får inte ihop det annars.
Men spännande!
Jag tror att hon är hans chef.
Och det har han lite svårt för :)
Wow Annika! En början, för jag vill veta mer. Eller ett slut, för jag vill veta mer. ;)
Jag vet ännu inte hur fortsättningen blir. Jag har en idé men jag vet inte om och hur långt den håller.
Jättebra! Handlar den om dig och T:-)?
Tack och lov inte! Jag plockar lite här och lite där och så blir det en härlig kompott av det hela.
Jisses, vilken dramatik! Nog blir man nyfiken på vilka de är, alltid. Var de är, hur de har kommit dithän och vilken relation de har till varandra.
Skicka en kommentar