söndag 24 oktober 2010

Himlen är oskyldigt blå - låten är bättre än filmen.

Nej, detta blev inte den filmupplevelse jag hade förväntat mig, och jag må vara pryd men jag förstår fortfarande inte vitsen med att ha en närbild på en ung flickas ansikte framför en erigerad penis. Scenen för knappast handlingen framåt. Kul? Nej, faktiskt inte och ingen i den fullsatta salongen skrattade heller. Där har vi lite av problemet med hela filmen, den vet inte riktigt vad den vill vara. En grabbig Götakanal-buskis i skärgårdsmiljö? Ett familjedrama om en ung mans frigörelse från sin alkoholiserade pappa (som för övrigt spelas bedrövligt dåligt av Björn Kjellman)? En hyllning till 70-talet? En berättelse om ung kärlek? En klasskildring? Kanske allt på en gång och den som gapar efter mycket mister som bekant ofta hela stycket.
Filmen handlar alltså om 17-årige Martin som sommarjobbar på Kungliga Svenska Segelsällskapets restaurang på Sandhamn. Martin blir snart ägaren Göstas lilla hjälpreda och hamnar mitt i en av 70-talets mest beryktade knarkhärvor - Sandhamnsligan.
Som sagt, denna film hade jag klarat mig gott utan. Den får ändå en svag 3:a tack vare Bill Skarsgårds insats i huvudrollen. Det är dock dags för unge Skarsgård att utöka sitt register av ansiktsuttryck. Han ser i stort sett likadan ut i hela filmen, nästan samma min som han för övrigt hade i den fina I rymden finns inga känslor.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker precis som du om den här filmen Annika. Jag förstår inte varför den fått bra rescensioner i många tidningar. Jag var jättebesviken efter att ha sett den.
Lena

Annika Estassy sa...

Ja, så är det Lena, vi har alla olika smak! Har numera lärt mig vilka recensenter som dela min - Jan-Olof Andersson i Aftonbladet t.ex. tillhör inte dem hur trevlig han än är för övrigt!