Har precis läst ut No och jag av Delphine de Vigan, en av böckerna jag köpte på bokmässan i Sekwas monter. Huvudpersonen är Lou, 13 år, överintelligent, naiv och godhjärtad. Hon studerar människorna omkring sig, har huvudet fullt av frågor och försöker förstå världen genom att experimentera, samla och sluka uppslagsverk. I skolan är hon två år yngre än sina klasskamrater och hemligt förälskad i Lucas som kallar henne för Smulan, är coolast men sämst i klassen.På Gare d'Austerlitz möter Lou 18-åriga No som är hemlös. Deras vänskap förändrar allt.
Ju mer jag tänker på boken desto mer tycker jag om den. Det enkla och raka språket, karaktärsbeskrivningarna, humorn, allvaret och det sociala engagemanget. Det är Lous berättarröst vi hör och vi ser världen genom hennes ögon. Det är äkta, engagerat, gripande och befriat från klyschor.
4 kommentarer:
Låter som en mycket annorlunda bok. Den beskrivning får mig att vilja läsa den! Kram Kim
Jag törs nästan lova att du kommer att gilla den Kim!
Jag tycker att det är den bästa i Sekwas utgivning. Just för att den är speciell.
Åh det bådar gott. Jag ska börja med den nu. Äntligen!
Skicka en kommentar