Före och efter, vårt och deras. Déjà vu...
Vår gamla lägenhet är till salu igen - de nya ägarna har inte lyckats sälja sin egen och måste nu göra sig av med den bostad de köpte för ett halvt år sedan, fick nycklarna till den sista juli och nog aldrig flyttade in i på riktigt. Det måste kännas jobbigt. Medan vi njutit av att inreda och ordna ett nytt hem åt oss har de kanske känt förtvivlan över sin jobbiga situation. Jag tittar på bilderna och känner igen mig men ändå inte. Dock blir jag glad över att Josef Frank tapeterna inte målats över.
8 kommentarer:
Men så tråkigt för dem. Vad snopet det måste kännas.
Usch vilken mardröm för dem!
Vilken mardröm säger jag också, att ligga ute med så mycket pengar, skulle få mig till ett nervvrak.
Jag skulle också bli ett nervrak! Jag hoppas att vår gamla lägenhet blir mer lättsåld för dem.
dom kanske var för giriga?
här lär vi oss varför vi säljer först och köper sen.
/johan
Greeds is good...
Eller kanske inte ändå.
En som nog är nöjd är mäklaren, densamma som vi anlitade.
Money makes the world go around...
Vad trist det måste kännas för dem, och samtidigt väldigt skönt för Er att Ni inte längtar tillbaka, för då hade det blivit jobbigt!
Ja Pia, det känns skönt att vi är färdiga med varandra nu, lägenheten och vi.
Skicka en kommentar