onsdag 3 november 2010
Jag inser att jag aldrig bott själv.
Vi pratar om ensamhet T och jag och det slår mig att jag aldrig någonsin bott själv. Jag lämnade mor och syskon för en studentkorridor. Helgerna tillbringades med pojkvännen. Sedan flyttade jag och min katt till en annan stad. Helgerna tillbringades med pojkvännen. Så flyttade pojkvännen och jag ihop och barnen kom, först det ena och sedan det andra. 18 år senare flyttade jag och barnen ut från villan och in i en lägenhet. När barnen försvann för att leva sina egna vuxenliv fanns T kvar hos mig. Jag brukar säga att jag inte är rädd för att bo själv. Vad vet jag om det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Inte ett jäkla dugg!
Jo jag tror att du vet, du vet vem du är, hur du fungerar, att bo själv betyder inte att vara ensam.
Så skönt att ha någon att dela livet och tiden med. Kram
Förstår vad du menar! En kort period hade jag egen lägenhet i Sundbyberg innan jag fick studentrum - och sen var jag sambo och gift hela livet tills skilsmässan - men efter den så har ju yngsta dottern ändå haft sitt hem hos mig även om hon varit på vift.
Hm... inte mycket ensamboende här heller!
Jag tror nog att jag skulle klara bra av att leva själv men det skulle inte förvåna mig alls om jag skaffade mig en hund - för säkerhets skull!
Jag bodde ensam under ett halvår. That´s all.
Bor själv för första gången i mitt liv och jag klarar det alldeles utmärkt, men fy katten så tråkigt och ensamt det kan vara!
Som tur är kommer inte den känslan så ofta!
Ja, du vet ju vad jag tycker - IT SUCKS!! Men det är också som Carina skriver "att bo själv betyder inte att vara ensam." Det är jag inte!
Naturligtvis känner jag under stunder att det är ljuvligt att bara ha mig själv att rå. Men just nu skulle jag inte ha något emot att dela livet med någon - gärna boendes ihop. Länge sedan sist för min del.
Jenny, jag vet någon som vill placera ut en kattunge på 3 månader... Å andra sidan kommer du mycket snart att flytta ihop med en pälsallergiker så du kanske ska vänta lite! :)
Jag gillar att vara själv ibland eller snarare av att bli lämnad ifred. Sen räcker det.
Pia - jag tror att jag skulle känna precis som du!
Precis! Ödets ironi.
Skicka en kommentar