måndag 20 december 2010

Plötsligt gillar jag grupparbete

När jag suttit och jobbat med en text ett tag vet jag till slut inte om den håller eller inte. Jag brukar i vanliga fall låta den vila någon dag innan jag jobbar vidare med den. Och så får den ligga till sig lite till innan det återigen är dags att plocka fram den. Så där kan jag hålla på en stund, en lång stund, kanske inte världens mest effektiva stund...
När nu J och jag har ett projekt ihop kan jag istället för att våndas i min ensamhet mejla iväg min text till henne och säga: "Varsågod, slit den i stycke!"
Samtidigt längtar jag efter att få ett smakprov av det hon skrivit.
Det känns väldigt bra.
Sagt av en som avskydde grupparbete i skolan...

5 kommentarer:

Pia sa...

Grupparbetena i skolan var ju ofta påtvingade, och inte fick man välja sina gruppmedlemmar heller. Allting blir roligare när man får välja sina "lagkompisar". :)

Annika sa...

Precis, och när alla drivs av samma entusiasm! Det senare var inte alltid så påtagligt i skolan...

Jenny Lindgren sa...

Samma här - avskydde grupparbete i skolan alltså. Men om man samarbetar med någon man trivs med, tror på och vars texter man gillar att läsa då blir det sååå mycket roligare att vara två. Min text kommer! Hoppas du kan ge dig till tåls ett par dagar till?

Jenny Lindgren sa...

Ps. Vad besviken du måste ha blivit förresten, när jag inte slet din text i stycken. Eller? Jag har några tankar om den dock, men som jag gärna tar face-to-face.

Annika sa...

Spännande Jenny - ser fram emot det! :)