torsdag 27 januari 2011

Gröt med bismak

Ibland gör T en tallrik gröt åt mig. Det är när jag kommer hem sent och är för trött för att orka få i mig annat. Jag tycker inte om gröt men jag brukar äta upp det snabbt utan att känna efter för mycket. Portionen igår kväll hade dock en märklig bismak och brände i munnen. Jag blev tvungen att sluta sleva i mig. Var det fel på sylten? Nej... Var det fel på mjölken? Nej... Var det fel på havregrynen? Nej, inte det heller. Så kom jag på det - svartpeppar.
Om någon någonsin undrat om det är gott med svartpeppar på gröten så jag kan jag berätta att det är det inte. Men intressant...

4 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag tog cayennepeppar i stället för kanel... Men testa att koka quinoa med päronbitar, ät med hackade nötter och kanel, eller bovete kokt med skivad banan... gott gott!

Annika Estassy sa...

Tack för tipset Eva - det låter onekligen mycket godare än min variant! Cayennepeppar istället för kanel låter däremot mycket värre än svartpeppar istället för salt!

Granne med potatisodlaren sa...

Jag ler. Idag var vi på Luleås nya bistro. Där hade jag nästan socker på potatisen. Som tur var kom en snäll person fram och stoppade mig. Peppar i gröten är dock mer intressant, mer exotiskt.

Annika Estassy sa...

Lika goda kålsupare allihopa...
:)