Åren går men träden består

Vi ser inte kocken längre, inte heller Backstugan. De har gömt sig bakom blommande hägg och kastanjer. Jag minns hästkastanjen jag hade utanför mitt sovrumsfönster i Paris, ett enormt träd som växte mitt i asfalten. Det stod kvar där de alltid stått när jag 30 år senare åkte tillbaka för att visa T ett av alla mina barndomshem.

Ja, tiden går, och det ska vi fira ikväll när J bjuder till födelsedagsfest. Kanske att mina nya sandaletter åker på då?