Augustimåndag...

...heter scenen jag skriver på just nu. En av mina karaktärer har blivit uppmanad att skärpa till sig och börja läsa Coelho. Han är inte så glad åt det... Rättelse: han hatar det.
Har annars suttit med J och gått igenom de första scenerna. "Jag fastnade direkt", sa hon. "Den här dialogen var så trovärdig att jag fick ont i magen", sa hon också. Och hon har ritat små smileys överallt där hon tycker att jag skrivit roligt. Det blev några stycken! "Vad händer sedan?", frågade hon. Så jag berättade och plötsligt såg jag berättelsens clou, katarsis, peak framför mig, den händelsen som ställer allt på sin spets, som tvingar mina karaktärer att göra sina livsval. Det blir dramatiskt värre kan jag lova!
Ja, såvida inte min lilla historia sätter sig på tvären och tar en annan riktning förstås...