"Så små skor kan väl inte kosta så mycket", sa T när jag kom hem med ett par Enrico Antinori i storlek 0.
Noll! En liten 35:a! I Sverige! Då frågar jag inte vad skorna kostar, då tar jag bara fram kreditkortet och tycker att det visst är gott med pölsa och blodpudding varje dag, resten av månaden.
Tänk - min franska farmor gick omkring i mycket snarlika skor när jag var i de yngre tonåren, skinnfoder och kilklackar som fick mig att dregla av avund. Nu är det min tur att njuta. Alltså - t.o.m. den vaxade lådan är snygg ju!
7 kommentarer:
SÅ snygga!! Och även kartongen.
Hi, my name is Pia and I'm a shoeoholic too!
Supersnygga! Visst är det härligt med små fötter och fina skor! Man blir glad! :)
Jag hade varit såld redan vid kartongen!
För en gångs skull någon som visar skor som jag skulle kunna tänka mig att trippa runt i. Söta!
Läckra skor! Jag har haft såna - faktiskt då jag var på bröllopsresa i Paris. De var röda!
Jaha, ett minne blott. Passa på att njuta av att vara en shoeholic. Själv ska jag hämta mina fotriktiga anpassade sandaler på måndag. Jag som har massor av användbara skor, måste byta ut alla. Nåja, de snyggaste kan jag väl ha om jag ska på en middagsbjudning och sitta.
ha en skön helg!
Vi stackars skoberoende får bilda en egen klubb. Åh, Kajsa Stina, röda... Det hade jag inte kunnat motstå! Ack ja, små fötter är både en välsignelse och en förbannelse. Hade gärna haft storlek 36.
Verkligen supergraciösa.
Visst är de?
Övriga kommentarer försvann i samma veva som Blogger började strula men - ni som skrev, ni vet vilka ni är! :)
Skicka en kommentar