söndag 28 augusti 2011

Upp kommer solen, torkar bort allt regn

Jag har varit på konferens ett par dagar, och bland annat lyssnat på Eva Funcks föreläsning om lyckoforskning. Om att stunderna av lycka endast är stunder eftersom vi vänjer oss så snabbt, blir blasé. Om att vi behöver ständig påfyllning, men även om att vi måste lära oss att överge de negativa funderingarna, och få hjärnan att rita upp nya, mer positiva, tankestigar. Våra känslor är vårt eget ansvar.

Medan charmiga och glada Eva talade, tittade jag ibland på de suraste citronerna i sällskapet, ville så gärna se dem spricka upp lite. Men inte då. Citronerna hade bestämt sig för att förbli sura. Och då, plötsligt, slogs jag av en insikt. Att det spelar absolut ingen roll vad vi gör för att få citronerna omkring oss att bli lite gladare, det kommer inte att lyckas om inte de själva vill det. "Kom ut till oss andra i den varma och sköna sommarnatten, kom ut till oss och ha roligt!" sa vi till citronerna. Men nej. "Har det inte varit stimulerande dagar?" frågade vi citronerna. Nej igen, allt hade de hört förrut, inget var nytt och framtiden tedde sig mörkare än någonsin. Inget skulle bli bra, allt skulle bli värre och de som inte insåg detta faktum var aningslösa dumbommar som låtit sig luras av ledningen, av cheferna, av livet ...

Och kanske finns det en, för mig obegriplig, trygghet i att alltid se livet från den mörka sidan. Mitt val är dock ett annat. Jag väljer att tro på att efter regn kommer solsken, inte på att det är meningslöst att glädja sig åt solen eftersom det snart blir regn igen.

Citronerna, dem lämnar jag nu åt sitt öde innan jag smittas och själv förvandlas till en.
Och vet ni vad - morgonens mörka moln har precis drivits på flykt av friska vindar, de himmelsblåa fläckarna sprider sig allt mer, blir allt större, och där kommer solen fram igen, och torkar bort resterna av morgonens häftiga åskskur.

5 kommentarer:

Anonym sa...

hahaha, många sura citroner finns det. Själv är jag otroligt nyfiken på vad som sas efter jag var tvungen att avvika, men det får vi tar när vi ses.

Kan förövrigt rekommendera "jag saknar dig"


johan

Annika sa...

Såg att den fick fina recensioner, tack för tipset!

Evas värld sa...

Jag känner verkligen som du. Citronerna får torka ihop i frid, jag omvänder ingen längre annat än genom att själv satsa på att inte besmittas av surhet och pessimism. Låter som en spännande konferens för den som lyssnar och lär!
Min brorson var helt uppfylld av Jag saknar dig, tyckte den var fantastisk så jag ska se... men det är en riktig gråtfilm som går rakt in i hjärtat uppenbarligen

Peter sa...

Älskar det engelska uttrycket:
"When life gives you lemons, make lemonade".
Vill du att jag kommer förbi med press och socker?

Annika sa...

Jag tar med näsduk till bion Eva och Johan!
Ja, Peter, det är dags att klämma några citroner... :)