fredag 18 november 2011

T - en lugn hamn i ett kaotiskt hav

"Hur mycket jobbar du egentligen?" frågade mig någon och jag blev tvungen att tänka efter. Jag började räkna på fingrarna men slutade efter en stund. Vad tjänade det till, jag vet ju att jag jobbar typ - jämt. Känns det som i varje fall. Somliga dagar är jag som en urvriden trasa och jag tackar min lyckliga stjärna för att T finns där och sopar upp resterna av det som en gång varit jag.
Andra dagar kommer jag hem efter en tolv timmar lång arbetsdag och är så uppskruvad och full av energi att jag inbillar mig att jag skulle kunna arbeta tolv timmar till. Återigen finns T där, och han lyssnar tålmodigt på mitt babblande. Han väntar tills jag somnat vid datorn eller i soffan innan han bäddar ner mig. Han känner till varenda en av mina medarbetare trots att han aldrig träffat dem, han är bekant med varje liten konflikt som förekommer på arbetsplatsen.
T är medveten om varje beslut jag står inför, vet precis vad som håller mig vaken om nätterna och har koll på min almanacka; kommer jag hem till middagen eller inte, ska jag sova borta eller hemma, har jag en tjänsteresa eller konferens på gång? Han är som en lugn hamn som tålmodigt väntar på att det förvirrade skeppet som är jag ska segla hem.
Fråga dock aldrig honom om bemärkelsedagar, vårt sociala nätverk, bokade teaterbesök, biobesök eller fester. Det har han absolut noll koll på.
Älskade T - du vet väl att vi ska tillbringa helgen hos goda vänner?

4 kommentarer:

Rose-Mari sa...

Det är gott att de finns - männen i våra liv.

Annika sa...

Bakom varje framgångsrik kvinna står en tålmodig man?

Pia sa...

Vilken klippa och trygghet, precis vad varje kvinna behöver.
Du kan skatta Dig lycklig Annika!

(Lite avis faktiskt... men absolut inte missunsam!) :)

Annika sa...

Tack Pia, han är mycket uppskattad. Och missunnsamhet är inget ord som jag förknippar med dig. :)