Det är ett himla tjat om flödesskrivning överallt. Är supertrött på att läsa och höra om det. Nej, jag flödesskriver inte. Jag förstår inte vitsen med att kräka ur sig ord utan att tänka. När jag gör det blir det både dumt och dåligt och jag får ändå skriva om allting.
Jag skriver långsamt och arbetar fram varje scen enligt ett lager på lager princip. När scenen är klar går jag vidare. Jag gillar det petiga med mitt sätt att skriva, att tänka på varje formulering, försöka hitta precis rätt ton, förmedla en bild, en känsla.
Först kommer själva handlingen. Sedan eventuella dialoger och miljöbeskrivningar. Sist gestaltas känslor och tankar. Jag läser sedan igenom scenen och ser om alltet bildar en harmonisk enhet. Stryker. Först därefter går jag vidare. Att ha en flödesskriven och därmed oavslutad text bakom mig är distraherande och hindrar mig från att komma vidare.
Omständligt? Inte alls, det jag förlorar i skrivtid tjänar jag igen i redigeringen. Eller som min lektör sa: "Jag letade efter logiska luckor men hittade inga vilket är ovanligt."
Jag antar att min skrivteknik avslöjar min personlighet ...
6 kommentarer:
Personlighet ja! Vad avslöjar en flödesskrivares personlighet som jag tro? En viss otålighet kanske, eller ett huvud proppfyllt av ord :)
Aha! Du är en flödesskrivare Anneli! :) Det märkliga är att jag till min personlighet är otålig, vill komma fram fort. Så flödesskrivning borde i teorin passa mig. Men jag är också noggrann av mig och det är väl det i så fall som mitt skrivsätt avslöjar - en tråkig ordning-och-reda typ!
Ordning-och-reda typ kanske, men tråkigt tror jag inte alls på :)
Jag gillar inte heller flödesskrivning.
Svårt att flödesskriva dikter gissar jag. Eller?
Nej då, det kan funka. För en del.
Skicka en kommentar