Tanken var att jag skulle ägna dagarna åt att skriva på min berättelse, nu när jag är ledig. Problemet är att jag är en slow starter. Först ska frukosten plockas undan och köket fixas. Sedan ska sängarna bäddas och mig själv göras i ordning. När jag öppnar garderoben står jag inte längre ut med stöket där inne så jag plockar ut allt, rensar och torkar rent. Tvättar.
Solen som skiner in genom fönstren (söderläge ...) är obarmhärtig. Jag upptäcker grus i hallen, hårstrån på golvet (hatar hårstrån på golvet trots att de är mina), damm på tv-bänken. Plockar fram dammsugaren. När dammsugaren ändå är i gång vallar jag den runt i resten av lägenheten. Efter det blir jag tesugen och gör mig en kopp. Vilar lite. Funderar. Går till datorn, surfar runt, kollar jobbmejlen trots att jag lovat mig själv att låta bli. Spelar lite Wordfeud på mobilen. Funderar. Sätter mig vid datorn igen, läser igenom vad jag skrivit dagen innan, redigerar. Blir hungrig. Äter. Går till datorn igen och börjar fila på ett nytt kapitel. Skriver "39" högst upp på sidan. Centrerat och i fet stil. Tittar på min 39:a och går sedan över till att chatta med T som är på sitt jobb. Blir rastlös. Går ut för att möta honom och få mig en nypa luft.
När vi kommer hem sätter jag mig vid datorn. Igen. Och plötsligt lossnar det. Jag hör inte när T säger att middagen är klar, äter snabbt. Inte hör jag heller när han säger godnatt. Jag skriver. Klockan är sent, jag är trött men jag fortsätter att skriva. När huvudet börjar susa inser jag att jag måste stoppa mig själv trots att jag befinner mig mitt i en mening.
1 492 ord blev det i går med denna synnerligen ineffektiva skrivprocess.
I dag ska jag inte dammsuga, inte tvätta (förutom T:s alla skjortor då), inte surfa runt och facebooka, inte kolla jobbmejlen, inte göra annat än jobba med min berättelse.
Jag tummar med mig själv på det.
5 kommentarer:
Du lider alltså av Alfons-syndromet "Ska bara.." ;)
Mycket välbekant även här!
Hopplösa, det är vad vi är! :)
Jag såg en gång en tecknad film som hette "How to get started" har jag för mig.
Jag tänker på den ofta trots att det är många år sen jag såg den.
Det finns många Alfonsmoment och stirra ut i tomma intet-moment som skas igenom innan man hittar fram.
Stirra ut i tomma intet och städa är jag expert på! :)
Jag känner så väl igen mig :) Det finns så mycket att fylla dagarna med och så när man väl kommer igång så känns det omöjligt att sluta skriva.
Skicka en kommentar