lördag 7 januari 2012
Tillbaka på Vätö
Två månader sedan vi var i stugan. Ett tråkigt rekord, symptomatiskt för den höst som varit, med fulltecknad kalender och alltför lite tid för återhämtning.
Vi hittar stugan som vi lämnade den, oberörd av Dagmar som fällt några träd i skogen, och utan att ha drabbats av elavbrott. Räven har spatserat omkring på tomten vilket den gärna får göra.
Det finns någonting som jag inte klarar av att göra någon annanstans än här - att bara vara. I stugan kan jag sitta länge vid köksbordet och titta ut över det silvriga sundet som är på väg att dra en tunn isskorpa över sig. Så flyttar jag till soffan och studerar brasan samtidigt som skymningen omfamnar oss och månen stiger upp. Bredvid mig slumrar T. Det avtagande dagsljuset, doften av ved, T:s lugna andetag - först då känner jag hur min överhettade hjärna svalnar av.
Dags att tända några stearinljus, lufta vinet och fortsätta skriva på min berättelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det hä är text som vi alla behöver läsa då och då i den grå vardagen. Då kan vi andas lungt igen. Fina bilder, Annika.
Tack Eva!
Skicka en kommentar