Varför är klockan tre på natten en så känslig tid för många?
Jag har förstått att det inte bara är jag som ofta vaknar vid den tiden och inte kan somna om. I natt var det dags igen för första gången detta jullov. I stället för att ligga kvar, som min dotter säger att jag borde eftersom jag till slut skulle bli så uttråkad att jag somnade om, klev jag upp. Tog fram den lilla röda, satte mig i älsklingsfåtöljen, började skriva. Två timmar senare gick jag och lade mig igen.
Precis när jag trodde att jag somnat, kom en mening farande från ingenstans. Den sista i min berättelse.
Fyrtio sidor kvar att skriva ungefär, sedan är jag i mål.
Tror jag.
6 kommentarer:
Oj så snabb du varit. Det är väl inte så längesen du började skriva din berättelse? Bra jobbat!
Tycker själv att jag har hållit på i evigheter Eva! Över ett år. Sedan väntar redigeringsfasen ...
Ett år är bra jobbat tycker jag. Är det en berättelse som "legat och tryckt" länge?
Det gäller att orka stiga upp, läsa, skriva och inte bara ligga kvar och våndas över utebliven sömn. Åh vad jag längtar efter den djupa sömnen jag en gång hade då jag var trött, lade mig, somnade och sov en hel natt.
Faktiskt inte Eva. Det som har tryckt i åratal är lusten att skriva en längre berättelse. Skrivit har jag alltid gjort men problemet var att jag inte visste hur jag skulle gå tillväga för att få ihop en hel bok. Det kändes övermäktigt.
Så var jag på skrivarkurs förra hösten och upptäckte att mina olika texter kunde sättas samman till någonting längre. Plötsligt hade jag ett embryo till historia. J och jag satte oss och spånade tillsammans, skissade på karaktärerna. Vi tänkte först skriva berättelsen ihop men när det körde ihop sig för J fortsatte jag själv. Jag behöll "mina" bitar, utvecklade dem och rätt som det var visste jag vad jag skulle fylla sidorna med!
Eva - känner precis som du! Tänk att somna, sova som en stock och vakna pigg och utsövd! Herregud - när var jag utsövd senast?
Skicka en kommentar