Mitt pass är fortfarande försvunnet och polisen letar fortfarande efter det. Det låter tryggt, eller?
Jag har fått en ny läkare som bekräftar det jag redan visste - jag har inte kristallsjukan men väl Menières. Nästa steg är Karolinska på hemmaplan vilket känns tryggt.
På jobbet är det mycket att göra och många konflikter att lösa. Det känns välbekant och ... tryggt?
Jag har skickat ytterligare 20 sidor till min lektör. Pirrigt men definitivt tryggt - hon är klok som en uggla.
Jag har frågat Kabusa böcker om de vill ha mitt manus nu eller lite senare. Jag väntar på svar och det känns absolut inte tryggt. Tänk om de ångrat sig?
För övrigt redigerar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar