Jag stoppade några stenar i fickorna och gav mig ut i vindbyarna på en långpromenad. Under tiden funderade jag på min synops. Jag kanske skulle angripa berättelsen från en helt annan vinkel? Ja, det skulle jag.
Tillbaka efter att ha rört på benen och vädrat hjärnan i drygt en timme, satte jag mig med en kopp te på läsidan av stugan och tänkte vidare. Sög på en chokladbit
Gick in, slog upp datorn, och började skriva en helt ny synops.
Tvärstopp.
Det gick bara inte.
Flödet som fick mig att skriva synopsis nr 1, vägrade infinna sig igen. Trots att allt jag tänkt ut när jag var ute och gick var så himla fyndigt och bra.
Frustration.
Ringde mamma.
Som i 15 minuter lyssnade utan att avbryta medan jag läste högt för henne. Som tyckte att synopsis nr 1 var mycket bättre, det som föddes ur lust.
Varför i hela friden skulle jag blanda in hjärnan plötsligt, istället för att lita på min magkänsla?
Synopsis nr 2 är härmed raderad och papperskorgen tömd.
1 kommentar:
Jag tyckte det stod att du satte dig på lässidan, och för en sekund så tänkte jag att det lät härligt att ha en sådan.
Läsida låter också bra förstås.
Skicka en kommentar