Jag har inte riktigt kunnat släppa detta med dramaturgi, framför allt eftersom jag inte får standardmodellen att stämma ihop med mitt eget manus. Jag har ju inte skrivit enligt formulär 1A, jag har inte nöjt mig med EN hjältes resa ... Har jag då gjort helt fel som inte följt normen?
I går kväll tog jag fram Elisabeth Georges bok Skriv på! ur min enorma och ständigt växande hög med diverse böcker om den svåra konsten att författa. Också E G skriver om sjustegsmodellen för berättelser (lockbetet, den första höjdpunkten, mittpunkten, den andra höjdpunkten, berättande klimax, dramatisk klimax, upplösning), om hjältens resa och om uppbyggnad i tre akter.
Men, viktigast av allt, skriver E G även om variationerna. Att det är viktigt att komma ihåg att det inte finns bestämda regler, ingen sanning. Eller så här:
"Om jag skulle kunna ge dig en enda sanning att minnas och luta dig emot i stunder av tvivel, skulle det vara denna: det finns inga regler, det finns bara väl underbyggda val. Men du kan inte göra välunderbyggda val om du inte har en fast grund at stå på."
Och så nämner hon tre variationer - det finns säkert fler ändå:
- Den dubbla handlingen, som vänder upp och ner på alltsammans (Den franske löjtnantens kvinna)
- Timglashandlingen som följer två uppsättningar personer vars betydelse är lika stor i romanen och där de två handlingarna löper åtskilda under en del av romanen för att så småningom smälta samman och skilja sig igen.
- Pikareskhandlingen som framställer en rad episoder i huvudpersonernas liv, episoder utan något som helst inbördes orsakssamband.
Nu känns allting bra igen.
Dessutom minns jag plötsligt vad Kabusa skrev till mig - att de gillade upplägget.
Då så.
7 kommentarer:
Åhh, gillar. Du är så snäll mot oss bloggläsare som skämmer bort med inlägg om dramaturgi å sånt! :) Känner du till någon bra bok (gärna på engelska) i ämnet?
The writer's journey av Chris Vogler rekommenderas av många, bl a E George herself. Har precis beställt den. :)
Ah, tack för tipset. :)
Jag har ju tre hjältar i min bok (trettiotre i den andra, känns det som).
jag tror inte du behöver vara nervös, Annika, det här kommer att gå finfint.
Jag väljer att tro dig Åsa.
Det där med dramaturgi är lite lurigt. Tänker b la på din reaktion gällande mitt manus där du nämnde "Deus ex machina". Det jag tänkte på är att det liksom "måste" bli en skruv närmare slutet - eftersom det redan under berättelsens gång redan varit flera "toppar".
Men det kan också tänka sig att jag gjort planteringarna så otydliga att du inte lagt märke till dem - eller att du egentligen inte var intresserad eftersom temat för dig som person var ointressant?
I vilket fall som helst tror jag att ju mer man skriver och ju mer man har storyn i huvudet så har man dramaturgin klar för sig själv.
Hela tiden - under det att jag skriver - tänker jag på den där dramaturgiska kurvan.
Bäst är om man har två "toppar" nära varandra i slutet ... iallfall är det så jag har lärt mig på Skrivarlinjen och på Skrivarakademin ...
Lycka till av hela hjärtat med Kabusa!
Tack snälla Ebba, jag kommer att behöva alla lycka till jag kan få ...
Det är nog som du skriver, att jag missade planteringarna. Men snart ska jag läsa om ditt manus (har tjuvstartat lite) och det ska bli riktigt spännande att se vad du förändrat.
Skicka en kommentar