fredag 24 augusti 2012

Hur tänker ett förlag?

Visst vore det spännande att vara en fluga på förlagets redaktionsvägg? Hur går snacket, hur resoneras det när högen med spontanmanus som förlagen aldrig bett om bara växer och växer? Och framför allt - vad vill förlagen ha?

Så här berättade Carina Deschamps (Carina arbetar som litterär representant) när vi diskuterade saken häromdagen:

"Vad förlagen ser till i första hand är storyn har vi hört den förut? Tycker vi om den?
Vidare ser förlagen till aspekter som: Är detta säljbart, finns det köpare?
Förlagen ser även till författaren – finns där substans att satsa på även framåt eller handlar det om en enda bok (förlagen lägger ju ner tid och pengar även på ett författarskap)? Kan skribenten alls skriva?
Ett knep som många etablerade författare använder är att för sig själva skriva en egen säljtext, såsom texten ser ut i nätbutikerna, i förlagens kataloger osv.  Om man inte själv kan presentera sitt manus som en bok, hur kan man då förvänta sig att ett förlag ska kunna det?
Skriv inga lektörsutlåtanden när du sänder manus till ett förlag – förlagen vill och ska tycka själva, eftersom det är de som ingår avtal och investerar i ett manus."

Av en författare som jag lunchade med idag fick jag höra vad åtminstone ett av de stora förlagen längtar efter: en härlig berättelse om mogen kärlek skriven av ... en man.

Jag ska genast boka in mig för ett könsbyte.

4 kommentarer:

Ingerun sa...

Det verkar drastikt. Kör ett manligt fejknamn istället vet ja! :)

Annika sa...

Okej då.

Kati sa...

Mycket intressant! Problemet är väl att man får lite förlagsfrossa när man läser sådana saker. Huu, är det någon idé att ens försöka, typ?

Annika sa...

Visst ska man försöka men man ska också vara realist. Förlagen kan inte ha drösvis med människor anställda för att läsa manus som de aldrig bett om. Samtidigt kan ett guldkorn gömma sig i manushögen ... Så de gör så gott de kan och hinner.