Så
lyckades jag till slut – Året Runt köper min novell. Hurra! Men
inte har det varit lätt. Jag har fått bakläxa på bakläxa.
”Du skriver bra, men …” ”Du kan skriva, men …” Du skriver trevligt, men …”
Till slut insåg jag att jag var tvungen att släppa alla mina darlings och verkligen lyssna på den vänliga redaktörens tips och råd. Hon har haft en ängels tålamod med mig.
”Du skriver bra, men …” ”Du kan skriva, men …” Du skriver trevligt, men …”
Till slut insåg jag att jag var tvungen att släppa alla mina darlings och verkligen lyssna på den vänliga redaktörens tips och råd. Hon har haft en ängels tålamod med mig.
Att
skriva tidningsnoveller är INTE som att skriva skönlitterärt.
”Hur svårt kan det vara?” tänkte jag.
Mycket svårare än jag trodde, skulle det visa sig.
I tidningsnovellen finns inget utrymme för utvikningar. Allt, och då menar jag ALLT, ska driva handlingen framåt.
Om en miljöbeskrivning inte driver handlingen framåt – skippa miljöbeskrivningen. Där rök mina höstfärger och lövtäckta trottoarer.
Om en dialog inte driver handlingen framåt – skippa dialogen. Där rök ordväxlingen mellan hjältinnan och hennes syster.
Om inte en karaktär driver handlingen framåt – skippa karaktären. Där rök tant Agnes och hennes tax.
Dessutom måste berättelsen anpassas till läsekretsen och Året Runt är en familjetidning. Ingenting blodigt eller oanständigt alltså.
”Hur svårt kan det vara?” tänkte jag.
Mycket svårare än jag trodde, skulle det visa sig.
I tidningsnovellen finns inget utrymme för utvikningar. Allt, och då menar jag ALLT, ska driva handlingen framåt.
Om en miljöbeskrivning inte driver handlingen framåt – skippa miljöbeskrivningen. Där rök mina höstfärger och lövtäckta trottoarer.
Om en dialog inte driver handlingen framåt – skippa dialogen. Där rök ordväxlingen mellan hjältinnan och hennes syster.
Om inte en karaktär driver handlingen framåt – skippa karaktären. Där rök tant Agnes och hennes tax.
Dessutom måste berättelsen anpassas till läsekretsen och Året Runt är en familjetidning. Ingenting blodigt eller oanständigt alltså.
Novellen
jag skrev var tänkt som avsnitt 1 i en kortroman.
Det tyckte inte Året Runt.
Gör om, gör rätt, gör det till en novell, var uppmaningen.
Vilket jag gjorde.
Efter att ha mejlat iväg resultatet igår natt tänkte jag att får jag nobben nu är det kört, då ger jag nog upp, då är jag ett hopplöst fall.
I morse fick jag svar – jag var inget hopplöst fall ändå! Dessutom vill Året Runt att jag försöker mig på en ny kortroman.
För skriva, det kan jag tydligen.
Det tyckte inte Året Runt.
Gör om, gör rätt, gör det till en novell, var uppmaningen.
Vilket jag gjorde.
Efter att ha mejlat iväg resultatet igår natt tänkte jag att får jag nobben nu är det kört, då ger jag nog upp, då är jag ett hopplöst fall.
I morse fick jag svar – jag var inget hopplöst fall ändå! Dessutom vill Året Runt att jag försöker mig på en ny kortroman.
För skriva, det kan jag tydligen.
11 kommentarer:
Hurra vad roligt. Och vi kan alltså konstatera att jag skriver romaner som du gör noveller, det vill säga har det inget väsentlig funktion så ryker det:)
Grattis!! Och stackars tant Agnes. :)
Vet du Åsa att det var när jag tänkte på ditt sätt att skriva som poletten ramlade ner!
Ingerun, jag tänker minsann återanvända tant Agnes i något sammanhang, var så säker. :)
The revansch of tant Agnes ...
Grattis till publiceringen!
Vad kul! Grattis!
Vilken härlig triumf att komma i mål trots lite mothugg. Hurra för Annika & Året runt!
Tack!
Vilken bra titel förresten, tant Agnes revansch ...
Grattis, du inspirerar med din målmedvetna strävan! Ska bli kul läsa vad de till slut tyckte om, när kommer det numret?
Igen, stort grattis! Vilken kämpaglöd!
Kan det inte också vara så att din vilja att lyssna på redaktörer (det där de kallar samarbete) visar på en bra person de gärna vill ha i deras stall? Att du vill utvecklas?
"Tant Agnes revansch”. Asbra. Skriv den också!
Jag grattar här med. Gud vad roligt. Och lärorikt, som det verkar. Hurra för dig.
Novellen publiceras någon gång efter jul.
Ja du Eva, jag har ingen aning om hur tidningen resonerat, kanske vågar jag fråga OM jag lyckas få ur mig mer som de vill ha!
Tack Kati!
Skicka en kommentar