Det finns de som tar med sig skrivarkompisarna och åker iväg till något slott för att få skrivro, inspiration och samvaro med likasinnade.
Och så finns jag, som istället drar iväg med maken till en liten oglamourös stuga i Roslagens skärgård.
Vår stuga.
På vägen har vi stannat i Norrtälje och handlat ost och vin och annat gott.
Vi kommer till stugan och ser att trädgården gjort höst och att träden brinner. Regnet håller upp under tiden vi packar ur bilen. Sedan sätter det igång igen och slutar inte förrän nästa dag. Men inte gör det oss något, och inte heller verkar det störa segelbåtarna som seglar förbi på sundet nedanför vår lilla, oglamorösa stuga.
Vi gör upp en brasa, tänder ljus och sätter på musik som vi båda tycker om.
Jag packar upp min lilla röda dator och sätter igång med skrivandet medan T sätter sig i soffan för att lösa lördagskrysset. Lagom tills han är klar visar klockan att vi gott kan unna oss ett glas vin utan att skämmas.
Så vi unnar oss ett glas vin och skäms inte ett dugg.
Jag skriver vidare medan T förbereder middagen. Vi tänder fler stearinljus, fortsätter att spela musik som vi båda tycker om och äter sedan gott och länge.
Och pratar. Hela tiden pratar vi, det är märkligt hur vi alltid har något att prata om, T och jag.
Jag diskar medan maken smuttar på en espresso. Sedan sätter jag mig vid datorn igen. Jag skriver och skriver på den där kortromanen som den där veckotidningen tycker att jag ska försöka mig på att skriva. Lätt är det inte, men i stugan, i stearinljusens sken och med regnet som trummar mot taket, flödar inspirationen.
När vi så småningom går och lägger oss hinner jag läsa några sidor i boken jag läser innan jag somnar utan att vara medveten om att jag somnar.
Nästa morgon vaknar jag i gryningen. Jag går upp, sätter på datorn och fortsätter med skrivandet. Också T kliver upp så småningom. Han lagar till en ägg-och-bacon-frukost åt oss. Han diskar lite, jag diskar lite och sedan redigerar jag färdigt första kapitlet på min kortroman.
Jag mejlar iväg det till veckotidningen.
Duger det jag skrivit? Är det någon mening med att jag fortsätter med de två avsnitten som återstår? Hallå, är jag god nog?
Jag vet inte om jag vill veta, självförtroendet är inte det bästa.
Det regnar inte längre. Barometern påstår att solen skiner men himlen är grå.
T och jag bestämmer oss för att solen nog skiner ändå och vi tar en kort promenad innan det är dags för lunch. Sedan packar vi och åker tillbaka till stan.
T kör och jag sover hela vägen hem.
7 kommentarer:
Vilket härligt inlägg och vilken skön helg du verkar ha haft med din T.
Ser med spänning fram emot vad veckotidningen har för respons.
Håll tummarna, det är inte lätt att skriva enkelt!
Det har varit perfekt skrivarväder den här helgen - regn i stort sett hela tiden!
det låter som en perfekt helg. Och du har tydligen hittat helt rätt skrivarsällskap. :) Underbart. Sådana helger måste vara guld. spänd på att få höra responsen från veckotidningen. :) Bygger kortromannen vidare på novellen eller är den en annan fristående ide?
Fristående Kati!
Låter spännande, vilken genre är det och hur lång ska den vara?
Genren ska passa tidningens breda målgrupp. Ca 60.000 tecken.
Skicka en kommentar