Jag kan inte det.
Det finns massor av begåvade, välutbildade ungdomar som skriker efter att få komma in på arbetsmarknaden, som inget hellre vill än att få en riktig anställning att gå till med sin kaffemugg varje morgon.
Därför blir jag oerhört provocerad av detta ständiga gnällande från människor som borde vara tacksamma. Tacksamma över att de har en regelbunden inkomst som tillåter dem att bo i dyra bostäder och köra dyra bilar.
Det är ett val de gjort, ingen har tvingat dem.
Den som hatar sitt trygga, förhållandevis välbetalda, jobb kan alltid byta till ett annat. Och hittar man inget att byta till borde man kanske fundera ett varv till innan man klagar.
SvD har förresten en mycket bra artikelserie om hur det är att vara ung idag - "Vi som inte får bli vuxna på riktigt". Läs den!
SvD har förresten en mycket bra artikelserie om hur det är att vara ung idag - "Vi som inte får bli vuxna på riktigt". Läs den!
3 kommentarer:
Håller med. Men jag stör mig även på dem som klagar över hur lite fritid de har, med man, barn och familj. Hur många som drar i dem och att de aldrig får någon tid för sig själva. Men även här har de själva valt det så vad sjutton klagar de på egentligen? Får lust att säga "Det skulle du ha tänkt på Liiite tidigare!" Om egentid är något HEMSKT viktigt för en kanske man inte behöver skaffa sig fem ungar, just sayin. Eller så får man väl helt enkelt bara se till att ta sig den tiden, oavsett. Men inte klaga över den situation de själva försatt sig i.
Och alla de som verkligen borde klaga, som har anledning, orkar sällan göra det ...
Instämmer! Kan inte förstå att en viss typ av människor gör gnälliga inlägg om arbetet. Alla dessa "äntligen fredag" och "I hate mondays". Arbetsgivare och ev blivande arbetsgivare är nog inte intresserade. Känner en person som suckat i olika medier, men nu suckas det över arbetslösheten. Jag förstår inte hur de tänker. Lycka till med författandet!
Skicka en kommentar