"Jag längtar efter att läsa något nytt av dig", mejlar mig min förläggare och jag blir förstås oerhört glad.
Sedan kommer den - prestationsångesten.
För skillnaden nu jämfört med när jag började skriva Solviken är att jag vet precis vad som krävs för att få till en utgivningsbar bok. Jag vet hur mycket jobb det innebär och vilka konsekvenserna blir: sömnlösa nätter, anfall av Ménière när inte kroppen orkar med mer sömnlöshet, självkritiken, idétorkan, redigeringsträsket, tvivlet. Herregud, TVIVLET ...
Ska jag återigen utsätta mig för allt detta?
Jo, det ska jag. Eftersom det paradoxalt nog är så sabla roligt. Och eftersom jag vill se om jag kan göra det bättre nästa gång, om jag lärt mig av misstagen.
Jag mejlade förläggaren en idé och ett datum. Den 1 april sätter jag igång.
Och nej, det är inget skämt.
5 kommentarer:
Tjohoo!
Jag förstår din tvekan, men också suget i utmaningen
. 1 april är ett bra startdatum - heja, heja!
Blir det en fortsättning på "Solviken"?
Känns som många som debuterar direkt skriver en del två...?
Bra fråga Nina som är värd ett eget inlägg! :)
Härligt!!
Skicka en kommentar