En av Sveriges mest ambitiösa bokbloggare - Enligt O - ser fram emot att läsa Solviken och jag får genast stora skälvan.
Det närmar sig hör ni!
Simona Ahrnstedt frågade om jag var nervös. Nervös? Tillåt mig att skratta. Nej, jag är inte ett dugg nervös - jag är livrädd. Handsvettig, torr i munnen och med en klump i magen.
Och det värsta är att jag inte kan göra någonting alls åt Solviken längre. Boken blev som den blev.
9 kommentarer:
Att vara nervös är en bra känsla - en bieffekt av att vara modig/våga göra något utanför "the comfort zone".
Är det så, Ingerun? Jag får lita på dig. :)
Jag lär mig något av dig hela tiden ... men den där känslan du talar om vill jag helst slippa!
Jag tror Solviken blir BRA även om den nu blir som den blev ...
Tack Ebba! Snart är det din tur att kastas in i känslokarusellen, fast med helt egna känslor. :)
Koppla av!!! Är säker på att du har gjort ditt allra bästa med boken och det är tillräckligt. Huvudsaken är att du själv är nöjd. Då kan du möta vilka kommentarer som helst, positiv feedback eller konstruktiv kritik.
Vad en läsare uppskattar med en bok är samma sak som en annan läsare kan hänga upp sig på. Smaken är olika, så är det och så bör det också vara, tycker jag.
Själv ser jag mycket fram emot att få Solviken i min hand!
Det måste vara en märklig blandning av att vara skräckslagen och förväntansfull :)
Japp. Så är det.
Tack för pepp! Och Helena - det går inte att göra alla nöjda, visst är det så, tråkigt nog. :)
Förstår precis. Livrädd är ordet. När allt är nära undrar man vad man gett sig in i. Ändå, man ångrar ingeting, vad nån än tycker. Det kommer att gå fint! Visst?
Skicka en kommentar