Ej oersättlig

Årsstämma och för första gången på nio år kommer jag inte att ingå i varje sig styrelsen för samfälligheten eller båtklubben. Valberedningen får också den klara sig utan mig. Det känns lite märkligt, som en skolavslutning. Skönt samtidigt som jag undrar hur allting ska bli när inte jag är där för att hålla ordning och ha koll. Det kommer givetvis att gå alldeles utmärkt. Ingen är oersättlig, allra minst jag.

T och jag firade med att för första gången i år sitta på altanen och låta oss rostas av solen. Isen ligger ännu kvar på sundet men den är svart och porös och precis som jag beskriver den i det näst sista kapitlet av Solviken ...