Feberyra och adrenalinrus

Det var omöjligt att sova i natt. Febern fick huvudet att klia något djävulusiskt och ögonen brände trots att de var slutna. Så jag klev upp, satte mig i soffan med anteckningsboken och bästa pennan, och utnyttjade feberyran till att skriva ihop synopsisen till bok 2. Romanfigurerna är nu på plats och huvudintrigen definierad. Jag har även gjort klart den dramatiska strukturen för alla de olika delarna i berättelsen. Det finns externa konflikter och det finns interna. Jag vet hur berättelsen slutar och därmed hur den börjar, vilka trösklar som måste passeras och vilka utmaningar som väntar mina huvudpersoner innan de når slutmålet. Tidsaxeln är bestämd, miljöerna, perspektiven och tempus likaså. Det kommer att finnas dramatik, värme och humor.
Ja, jag säger ju att jag är sjuk, en blandning av förkylningsfeber och adrenalinrus. Jag ser ut som jag känner mig, det vill säga slut och halvgalen.
I morse läste jag upp nattens arbete för T.
"Det där kommer att bli skitbra", sa han, lyfte upp mig från stolen och tvingade mig att gå och lägga mig igen. Sedan gick han iväg för att hämta ut mitt bokpaket från Amazon. Men inte kan jag sova. Jag har ju en massa research att göra ...