Stora öron

En granne mejlar mig: "Jag har läst din bok och vill gärna att vi ses och pratar om den."
Vem är väl jag att tacka nej? Om Solviken kan jag tala precis hur länge som helst. Det som förvånar mig är att någon annan också vill göra det.
Hur som - vi bestämde oss för att ta en drink tillsammans med våra respektive.
Jag tror att grannen har en ny kärlek.
Tror, eftersom jag inte ville fråga. Det visar väl sig, tänkte jag. Och kanske att där finns ett embryo till berättelse ... Men lugn, jag tar inte med mig någon anteckningsbok.
Bara väldigt stora öron.