Efter två veckor i Cerbère på den franska Purpurkusten är det bara att konstatera att T och jag helt förlorat våra hjärtan till denna lilla, osannolika och ännu oupptäckta del av Frankrike. Det är vackert, lugnt och gemytligt, folk hälsar på varandra, är vänliga, hjälpsamma och tar sig tid.
Tänk att vi äger en pytteliten tomt, på Rue du Mas Nadal ...
1 kommentar:
Det ÄR ju vackert. Sanslöst, bedövande vackert. Där kan du sitta och författa ihop dina böcker.
Skicka en kommentar