Vet ni att mitt vänstra öra inte hör när gräshopporna spelar längre?
Jag upptäckte det av en slump för några veckor sedan när T och jag var på Vätö och hade en diskussion om huruvida det fanns en spelande gräshoppa till höger eller vänster om oss.
Jo, det är på den nivån som våra meningsutbyten ligger.
Eftersom jag alltid haft en utmärkt hörsel hävdade jag med stor emfas att gräshoppan var till höger. Nej, sa T. Och T hade rätt (vilket i sig är irriterande). Endast mitt högra öra hörde ljudet.
Sedan det hände har jag testat min hörsel själv flera gånger och upptäckt att jag hör mycket sämre på ena örat. Så pass dåligt att jag numera inte längre trycker telefonluren mot det.
Det som händer var väntat, det är en följd av Ménières sjukdom. Anfallen blir färre med åldern men i gengäld hör man sämre. Den senaste veckans yrsel, susningar, tinitus och tryckande känsla i huvudet är också det typiska symptom för Ménière.
Nåväl, man kan råka ut för värre saker än att bli halvdöv på ena örat. Dessutom kan jag vända mitt döva öra till när jag tycker att folk pratar strunt. Och dagens hörapparater liknar inte alls det jättelika tingest som min farfar hade.
Tråkigt dock är att jag inte längre kan vistas i stimmiga miljöer en längre stund. Jättekonstigt det där men det är som att höga ljud som ekar och kommer från alla håll samtidigt, tröttar ut hjärnan och mig. Till slut vill jag bara därifrån. Man kan tycka att det borde vara tvärtom.
Men som sagt - det finns värre öden här i världen. Och vem bryr sig om gräshoppor?
5 kommentarer:
Trist sjukdom den där Menières ...
För något år sedan pratade mina barn om hur intensivt gräshopporna spelade. Och jag hörde det inte. Det var en märklig och obehaglig upplevelse, inte relaterad till sjukdom heller utan bara till ... jag det vill jag inte tänka på!
Vi skall alla den vägen vandra, Eva! :)
Trist sjukdom som sagt. Jag hör också dåligt, såpass att jag inte går ut längre på lokal eftersom allt blir ett enda blur när jag vistas i såna lokaler. På den tiden jag sprang på disco fick jag ofta skäll för att vara mallig eftersom jag vände mitt friska öra till personen jag pratade med.
Syrsor har jag inte hört på flera år. Det är trist. Mens har jag inte haft på väldigt många år. Det är underbart. Man får ta det onda med det goda ;-)
Ha ha, då har jag någonting att se fram emot!
Skicka en kommentar