 |
| Tunnelbaneläsning |
När jag kommer till rulltrappan ner till
tunnelbaneperrongen ser jag att jag har en minut på mig att springa ner (och
alla som åkt blå linjen vet hur långa de rulltrapporna är) och kasta mig in i
den närmaste vagnen som kommer att vara proppfull. Inte bara att jag inte får sitta,
förmodligen finns det inte heller något utrymme att stå och läsa. Istället
kommer jag att ha fullt sjå med att väja för ryggsäckar som idioter till medpassagerare inte haft
vett att ta av sig.
Eller så väljer jag att stå i rulltrappan, inte
springa, och lugnt gå bort till en sittbänk, ta fram min bok och läsa den i sex
minuter, resa mig när nästa tåg kommer in, sätta mig ner igen och fortsätta att läsa
hela vägen till Kungsträdgården.
Svårt val.
7 kommentarer:
Tycker du ska välja det senare alternativet och njuta av din resa i lugn och ro. Och en dag kommer du kanske stöta på mig som också åker blå linje till Kungsträdgården var eviga dag:)Vad världen är liten!
Ibland känns det skönt att slippa välja och sitta lugnt kvar i soffan. Å andra sidan gillar jag tunnelbanan, men det kanske är för att jag inte åker så ofta.
Hoppas du valde det senare alternativet :)
Det kände slätt att välja bort stressen idag.
Åsa - gillar också T-banan men inte så mycket i rusningstid. Gillar nog soffan bättre då. :)
Manilla - vi får hålla uppsikt efter varandra! :)
Ja, det får vi:)
Jag hade själv utan tvekan valt det senare alternativet ;)
Skicka en kommentar