Och nu borde jag skrivat någonting smart och fyndigt, eller dela med mig av en spännande erfarenhet, men jag är för trött. Så jag kryper ner med en bok istället. Ikväll blir det
Dagarna med farmor av Frédérique Deghelt. Jag kan fascineras av berättelser där det till synes inte händer särskilt mycket eftersom personerna inte gör en massa saker hela tiden. Istället tänker de och minns och ställer sig såväl stora som svåra frågor. När boken är slut upptäcker man att det faktiskt hänt ganska mycket och att karaktärerna genomgått en spännande personlighetsutveckling, att de gjort en inre resa. Precis en sådan roman är
Dagarna med farmor. Skulle jag beskriva den med ett enda ord skulle det bli: vilsam.
3 kommentarer:
Precis det tycker jag också om i romaner. Action har jag nog av i vardagen, när jag läser får det gärna hända saker på ett annat plan. Till exempel Harold Fry, som gick genom England. Gick och gick och gick i en hel roman, och när han gått klart hade hela livet tagit en annan vändning. Eller i Konsten att rosta bröd, där en morfar observerar ett år i en familj med sorg. Historier som får min hjärna att själv stanna upp och reflektera. Jag ska genast skaffa Dagarna med farmor.
Hoppas du gillar den!
Kan bara instämma. Det lilla avskalade blir ofta det stora och intressanta. Så tycker jag det är även att det är inom andra genrer också, typ teater..
Skicka en kommentar