Som jag önskade att jag kunde berätta om min vecka ...
Inte om vår nya Espressobryggare (den är röd och fin och maken är löjligt förälskad i den), inte heller om att jag inte kunde sova i natt på grund av den där förbaskade värken som jag hoppas att kiropraktorn snart ska komma till bukt med, inte om att jag läst ut Läsarna i Broken Wheel rekommenderar (mycket underhållande), inte om att jag har så mycket att göra på jobbet att det blir löjligt till slut, inte om den jäkla koltrasten som tycker att den måste sjunga nätterna igenom.
Om jag kunde skulle jag istället berätta om någonting helt annat, något som fick T och mig att öppna en liten flaska bubbel ikväll. Men just den nyheten - som nog är större för mig än för resten av världen - kan jag inte berätta om ännu.
Vad jag däremot kan avslöja är att jag fikade med Josefin Lindén idag och att jag fick med mig hennes roman Tiden går så långsamt när man tittar på den hem. Snyggare bok har jag sällan skådat. Inga bilder kan göra omslaget rättvisa. Det är ett omslag som måste upplevas.
3 kommentarer:
Men åh, du kan konsten att hålla uppe spänningen! Men det visste jag redan =)
Du är då allt bra på att bygga upp förväntningar :)
Men härligt att du har något att fira!! Får se sen om mina aningar stämmer... dom håller jag hemliga;)
Som sagt - en liten nyhet för mänskligheten men stor för mig! :)
Skicka en kommentar