Jag är inte först i släkten med att skriva böcker

Min franske farfar var en komplex man. Å ena sidan var han ingenjörsutbildad, stram och mycket korrekt och tyckte att inget yrke i världen var bättre än ingenjörens. Å andra sidan anlade han när han gick i pension en fantastisk trädgård som han skjutsade runt mig i i sin skottkärra (han skämde överhuvudtaget bort mig något alldeles kolossalt), samt var oerhört glad för att jag valt en kulturell karriär. Han uppmuntrade mitt läsande och skrivande och talade stolt om sin farmor som varit författarinna.
På nätet hittade jag essän "Mariage Philosophique" från 1920. Hon skrev även en samling betraktelser som heter "Konsten att vara farmor". Tänka sig - för snart 100 år sedan satt min farfars farmor och skrev böcker ...