Lång arbetsdag, lunchmacka framför datorn, sent eftermiddagsmöte. Buss istället för promenad till tunnelbanan eftersom jag helt enkelt inte orkade gå utan ville komma hem så fort som möjligt. Vilket jag nu är, hemma alltså. I min favoritfåtölj med en kopp te och en hög med böcker på brickbordet bredvid mig.
En bit därifrån står T och vinglar på en balansplatta. Det ska tydligen vara bra för ryggen och därför säger jag ingenting om hur fånigt det ser ut att stå vingla på det viset. Men T han ser vad jag tänker. Sedan skrattar vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar