söndag 11 maj 2014

#ESC2014

Ja, jag tittar på #ESC. Nästan varje år. Jag gör det med skräckblandad förtjusning och muttrar över precis samma saker som alla andra. I år har jag även kollat på programmen inför tävlingen och på semifinalerna. Och muttrat. Jag har även haft tillfälle att lyssna på låtarna ett antal gånger - trots att vissa (rätt så många) av dem faktiskt inte gick att lyssna på. Då stängde jag av ljudet en stund. Men för en gång skull tänker jag inte muttra om att fel låt vann. För den enda låten som faktiskt gav mig rysningar - vilket torde vara lika sällsynt som skäggiga damer - var Conchita Wursts. Dessutom gillar jag att artisten tar ställning, inte bara gör sitt nummer. Att Rise like a Phoenix mer liknar musikal (varför tänkte jag på Peter Jöback hela tiden?) än schlager (vilket jag samtidigt som jag skriver inser att ESC inte längre handlar om) tänker jag inte muttra över ett dugg. Istället säger jag grattis och hurra - rätt låt vann!

5 kommentarer:

Manilla sa...

Kan bara instämma!!! Jag tänkte dock inte på Peter Jöback utan Ola Salo i Jesus Christ Suderstar:)

Annika Estassy Lovén sa...

En Ola Salo-kopia utseendemässigt! Det var snarare smärtan i rösten som fick mig att koppla till Jöback - har inte sett eller hört Ola som Jesus. :)

Nina sa...

Hurra, hurra, hurra!

Manilla sa...

Här kan du jämföra Ola med Conchita:)

https://www.youtube.com/watch?v=KZ0yt-Ia8x0

Annika Estassy Lovén sa...

Ha ha Manilla, tack!