måndag 29 september 2014

Bokmässan 2014 - Halleluja moment

Bokmässan 2014 kommer jag att minnas som bokmässan då jag bekräftades som författare. Inte författare in spe, inte debutant utan författare på riktigt. Förra året var mitt dåvarande förlag totalt osynligt på mässan och jag fick själv dra lasset med att marknadsföra såväl min bok som mig själv. Så var det inte nu och skillnaden var milsvid. Mina två förlag, Bokfabriken och Månpocket, hade båda fina montrar som jag kunde stå och signera i och min närvaro annonserades. Jag hörde helt enkelt hemma någonstans vilket är oerhört viktigt när man befinner sig på en mässa med drygt 97.000 besökare.

Jag kom tillbaka från mässan med halssveda, ont i fötterna och ömmande rygg men framför allt helt uppfylld av glädje och skrivlust. För första gången blev jag medveten om hur många som läst mina böcker, som gillat och som vill ha mer. Att träffa kollegor och branschfolk, bibliotekarier och bokhandlare har också det varit enormt inspirerande.

Hurra för Bokmässan! Vi ses om ett år igen, förhoppningsvis har jag då en ny roman på gång ...

Med i bokmässotidningen
 Med i Månpockets monter. Solviken gick åt som smör i solsken.
Mer signering - tack Emmelie Hardenborg för bild och bokköp.
Bokfabrikens två av tre förläggare: Mattias och Erik.
Favoritgänget: Anne-Lie, Anna, Eva och Eva.
Trångt, stimmigt men härligt med så många litteraturälskande människor på ett och samma ställe.
Hängde lite i Vuxenskolans aktivitetsfyllda monter.
Grattade duktiga Caroline Eriksson vars roman Och djävulen hjälpte mig nominerats till Bästa ljudbok. 
Två aktuella och två f.d. Debutantbloggare: Hanna, Eva och Anna.
Signerar för fullt!
Månpocketmiddag. Mycket gott och mycket trevligt.

4 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Du har väldigt piffiga klänningar!

Annika Estassy Lovén sa...

:)

Angelica Håkansson sa...

Vad magiskt att få läsa din framgångssaga. Jag kan bara försöka föreställa mig den varma känsla som måste ha fyllt din bröstkorg där på mässan - känslan av att stå uppe på en hög kulle, se ned på den rangliga stig man vandrat upp längst med genom åren och inse att: "Ja, jag tog mig faktiskt hela vägen hit. Jag står här nu".
Tack för en inspirerande blogg, som väcker framtidstro i en liten tjej med skribentdrömmar.
Med vänlig hälsning, Angelica

Annika Estassy Lovén sa...

Härligt om jag kan inspirera dig Angelica! Tänk långsiktigt och skriv, skriv, skriv. :)