En 5:a till Vi av David Nicholls.

Då var även nyårshelgen avklarad och lammsteken nästan uppäten (herregud så underbart god den blev!). Vi fortsatte att bryta mot våra egna traditioner genom att inte dricka champagne och det gick bra det med. Nyårskonserten från Wien igår hoppade vi över och det är det inte ofta jag gör. Istället begav vi oss ut och promenerade från Medborgarplatsen (åkte in till jobbet en sväng) bort till Djurgården och Blå Porten. Trots att Stockholm visade sig från sin sämsta sida (föreställ er alla nyanser av grått ni kan tänka er, ihop med en rejäl dos slask), njöt vi. Det var vi och turisterna kan man säga. På kajerna låg resterna av nattens festande ...

Min erfarenhet av Blå Porten är att där är fint och gott men också alltid fullpackat med folk, köerna oändliga. Dock inte kl. 12 en nyårsdag kan jag tipsa er om. Lagom tills vi ätit färdigt började dock kunderna välla in. Vi tog spårvagnen tillbaka till Kungsträdgården och åkte hem, plockade fram våra böcker och ägnade resten av eftermiddagen åt att läsa och lyssna på musik. Inget tevetittande nu heller. Det blev en av de bästa nyårsdagarna på länge. Att boken jag läste ut igår var en roman precis i min smak bidrog säkert, Vi av David Nicholls.

Nicholls förra bok, En dag, tyckte jag också om även om slutet faktiskt förstörde min läsupplevelse rejält. Jag kände mig lurad, som om Nicholls brutit mot sitt avtal med mig som läsare. Inte heller slutet i Vi är given men när den väl kommer är den logisk. Vägen dit är gropig för stackars Douglas som innehar huvudrollen; hustrun Connie vill kanske skiljas och den 17-åriga sonen Albie står inte ut med sin far. Att då ge sig ut på en resa tillsammans ... Men trots att Douglas har en enerverande personlighet har han min fulla sympati och jag lider verkligen med honom, står på hans sida även när han beter sig märkligt. Nicholls är en mästare på att mejsla fram sina karaktärer. Han skriver dessutom mycket bra, gestaltar allt, gör intelligenta reflektioner, balanserar på gränsen till att ibland skriva buskis men lyckas alltid hålla sig på rätt sida. Det blir tragikomiskt och roligt och sorgligt och underbart underhållande.
Mitt betyg kan inte bli annat än en 5:a för denna roman.